Robert Pehrsson är vad man skulle kunna kalla en känd doldis efter sin långa tjänstgöring som gitarrist i, Runemagick, Thunder Express, Death Breath,
Dundertåget, Imperial State Electric, Slingblade, Nerconaut och Dagger. Detta kommer det med all säkerhet att bli ändring på i och med hans första platta i eget namn.
Humbucker är ett väl så passande namn när det kommer till den musik som Robert Pehrsson valt att prestera här och i måttlig dos, plattan har bara nio låtar men är väl sammanhållna av en klart linje som inte spretar åt så värst många håll. Detta trots att Robert själv har en motorvägsbred influesbas med allt från country till dödsmetall i fingrarna. Kanske kan man sätta etiketten Classic rock men en anstrykning av powerpop som riktmärke på hur det låter. Klart är att Robert Pehrsson’s Humbucker är en platta som sjuder av liv och äkta riff och låtglädje samt tar avstamp någonstans i sjuttiotalet när Kiss, Thin Lizzy och UFO var som allra bäst.
Med på plattan finns välkända namn som Nicke Andersson (presentation överflödigt) på bas och trummor. Nicke har dessutom bidragit till låtskrivandet på ett, som vanligt, förtjänstfullt sätt där hans signum står starkt, Dolf der Borst (Imperial State Electric, The Datsuns) Peter Stjärnvind (Nifelheim, Black Trip) och många fler.
Roberts gitarrljud är även det klassikt och det låter just humbucker och Gibson Les Paul om det på ett oefterhärmligt sätt. Valet av förstärkare har nog varit ganska självklart och då det även doftar klassik Marshallton om det som kommer ut från gitarren. Det är lätt att tycka om den här plattan. Robert sjunger bra på det där sättet som gitarrister ofta gör. Det vill säga, avspänt och med en god dos cool självklarhet i rösten. Kanske är detta årets största överraskning.
Jerry Prütz
